Cabo Verde

 
Det är kallt och regnigt när jag tidigt en höstmorgon stänger dörren till min dåvarande lägenheten på Nørrebro i Köpenhamn och tar buss 5A ut till Kastrup flygplats. Jag har bestämt mig för att göra något jag inte gjort på länge, åka på chartersemester. Det är nämligen den enklaste och snabbaste vägen till ön Sal, en av de 10 öar som tillsammans bildar Kap Verde, den tidigare portugisiska kolonin belägen söder om Kanarieöarna längs med den nordafrikanska kusten i höjd med Dakar.
 
Jag har gått all-in på charterkonceptet och förbeställt taxfree varor som sedvanligt ligger och väntar på mig i sätet vid ombordstigning. Jag slår mig ner, lägger undan påsen och sluter nöjt ögonen när jag efter en stund känner hur flygplanet accelererar och jag pressas bak mot ryggstödet. Väl uppe bland molnen tar turen ungefär sju timmar, och jag hinner förstås både äta, dricka, sova och se film innan vi på eftermiddagen landar på Amiral Cabril International Airport. Landningskort fylls i och pass stämplas, sedan bär det av mot den lilla byn Santa Maria som ligger intill havet på öns södra spets. 
 
 
 
Santa Maria är en gammal sömnig fiskeby som dock har livats upp något på grund av, eller kanske tack vare bleka solsökande turisters närvaro, men det ligger fortfarande ett påfallande lugn över byn och allt går liksom lite långsammare här. Saker och ting flyter på i sin egen takt och det är gott om plats på den milslånga stranden. Jag går en lång promenad och kommer på mig själv att vara helt ensam. Bara jag, stranden och det öppna havet. På tillbakavägen stannar jag till vid en liten enslig serveringsvagn med ett enda bord och ett snett parasoll som gungar i atlantvinden och dricker en kall Sagres, för att sedan fortsätt bort till mitt hotell.
 
  
 
 
 
 
Hotell Odjo d'Agua ligger precis vid vattenbrynet och har en restaurang där man kan dricka kallt vitt vin från grannön Fogo och äta färsk fisk som tidigt på morgonen kommer in till piren som ligger mitt i byn. Piren är något av den centrala punkten i Santa Maria. Fortsätter man en bit upp kommer man till det lilla torget och huvudgatan som går igenom byn. Även här finns ett par restauranger och några små barer för den som vill njuta av varma kvällar fyllda med musik av kreolska toner. Jag lär känna Ana som är bartender och en kväll tar hon med mig ner på en utav alla små och krokiga bakgator till en lokal bar som egentligen inte är till för turister utan är just precis lokal. Priserna är också något mer lokala och hon berätta lite mer om livet på ön. Hon har en liten dotter vars far är fotbollspelare och drömmer om att spela i Italien. Visst är det många som lämnar ön i hopp om att tjäna pengar förklarar hon och tänder fundersamt en cigarett. När klockan blivit sent och ett mindre slagsmål brutit ut vid grannbordet betalar vi och Ana är mycket noga med att följa mig tillbaka till torget så jag ska hitta hem igen. Här är folk vänliga, men det är ändå bäst att vara försiktigt sent på natten säger hon.
 
 
 
 
Dagen därpå vaknar jag av regnvädret. Plötsligt har himlen öppnat sig och jag tror aldrig jag sett så mycket vatten på en och samma gång. En dam från receptionen knackar på min dörr och och förklarar att det nog är bäst att stanna inomhus. Det är strömavbrott på hela ön och flygplatsen har stängt, berättar hon, så jag lägger mig i hängmattan. Framåt kvällen när jag har läst ut min bok och elektriciteten kommit tillbaka så att kocken kan laga mat serveras det kvällsmat. Nästa morgon skiner solen igen som om ingenting hade hänt.
 
Jag gillar Cabo Verde. Även om det egentligen inte finns så mycket att göra här. Visst kan man dyka och surfa, men mest av allt är det en plats för avkopling. Det är något visst med ölivet och lugnet som alltid finns där. Sals motto är inte helt opassande "no stress". Jag tänker att jag velat se mer av landet, och för den som har tid och vill upptäcka mer är det lätt att flyga mellan öarna med det nationella flygbolaget TACV Cabo Verde Airlines. Jag å andra sidan stiger på planet till Köpenhamn med nya erfarenheter och intryck att smälta.
 
 
 

Kommentarer:

1 chevygirl.blogg.se:

Hej gubben. Jag läser dom fina blogg och blir så ressugna. Det får snart bli Mexico ! Kram mami

Svar: Ja det tycker jag!
gastronauten.blogg.se

Kommentera här: