gastronauten.blogg.se

 

 

När jag hör namnet Gardsjön så tänker jag automatiskt; pensionärer på bussresa. Det är ett resmål som aldrig har fångat mitt intresse, och hade det inte varit för min goda italienska vännina så hade jag än idag varit obekant med denna fantastiska plats i norra Italien.

 

Jag tar flyget från Köpenhamn till Milano och sedan bussen in till centrum för att äta lunch med Allegra. Hon har bestämt sig för att vi ska köra "all-in" på det italienska köket denna helgen, och jag är som alltid full av förväntningar. På en takterass intill domkyrkan börjar vi dagen med att prova mozzarella. Trots att jag vet en del om mat hade jag aldrig kunnat drömma om så många varianter och konsistenser på denna fantastiska ost, och med 90% Chardonnay och 10% Pinot Bianco i glaset från Quadra Curtefranca 2009 års modell, kan nästan inget gå fel.

 

 

En fantastisk lunch och en statsvandring senare i modestaden Milano sätter vi oss på tåget mot Brescia som är Allegras hemstad. Efter att ha packat upp väskan röker vi en cigarett och dricker Pirlo, som är den typiska aperitifen här i Brescia. Vitt vin, Campari eller Aperol och bubbelvatten i ett glas fyllt med is. Gott och svalkande! Sedan äter vi naturligtvis ugnsbakad pizza på en restaurang inne i stan och avslutar på en liten lokal bar vars specialitet är en blandning av bär som fått dra i sprit. Denna blandning läggs sedan i botten av glaset och man toppar upp med mousserande vin. Det sätter sig både i huvudet och i knäna, och vi bestämmer oss för att rulla hem. 

 

Morgonen därpå dricker vi Caffe Latte och ger oss sedan iväg mot Gardasjön. Vi stannar till i byn Desenzano som ligger vid sjöns södra strand, och jag börjar nu förstå varför detta är ett populärt resmål - det är så otroligt vackert; sjön, bergen och den rena luften. Jag måste nog ge pensionärerna rätt i alla fall.

 

Efter ett tag blir vi hungriga och fortsätter upp mot bergen för att äta lunch. Vi lyckas såklart köra vilse ett par gånger innan vi kommer fram till den restaurang som inte riktigt har något namn, utan faktiskt bara är terassen och trädgården av ett privat hem. Mannen som tar emot oss är mycket vänligt och efter att vi gett honom fria händer i köket kommer jag att uppleva den vackraste måltid jag någonsin ätit. Vinet, maten, bergen, sjön och framför allt i gott sällskap. Jag är i mitt esse! Det är stunder som denna man får sitt yrkesval bekräftat. Min gamla dryckeslärare pratade om vikten i att smakerna ska gifta sig och nu förstår jag helt vad hon menade. Allt går i en fantastiskt symbios av smaker och intryck, och mina sinnen är efter denna måltid för första gången helt mätta.

 

 

Helgen tar till sist slut och det är dags att åka hem. Som alltid efter en resa sitter jag på flyget och småler för mig själv när jag tänker på allt jag fått uppleva. Att resa ger nytt perspektiv, öppnar dörrar och bygger broar. Jag säger som min gamla mormor: Det här lever jag på länge!